Tvillingar, trillingar och ”månglingar”

När äldst tyckte det var dags att titta ut lyckades han tajma det med en trillingfödsel som var på g i rummet intill. Ingen hade riktigt tid med oss. Jag kan inte minnas att jag brydde mig så mycket. Värkarbetet var gediget, det var bara att hänga med. Någon återvändo fanns just inte att tänka på. Det var säkert värre för J som försökte hålla någon form av reda både på mig och barnmorskor mitt i ett Fawlty Towers-likt scenario. Nästan trettio år sedan sa de att det var sedan trillingfödseln dessförinnan. Klart att det blev rabalder. Senare förstod vi att av de där "gamla" trillingarna var en en vän till oss. Hon i sin tur var tänkt som "vi satsar på en liten tredje också" av sina föräldrar, som tyckte det kunde vara mysigt med ett litet syskon till de två äldre. Surprise! ... när den lilla tredje visar sig bli fem av bara farten. Nåväl ...
Ut kom han i vilket fall, äldst - så små de är lyckas de ju ofta förvånansvärt förträffligt med detta - en tisdag 00.31. Vad brydde vi oss om trillingfödsel, för oss var detta det största som hänt.

Tre gånger gillt har det sedan blivit för J och mig.
Mellan tittade fram mitt i natten efter en härlig vårdag i trädgården. En dag i april som var så varm och skön att jag gick barfota ute i gräset. När J och jag senare på natten hade tagit oss till sjukhuset och jag som mest, efter bästa förmåga, försökte se till att få fram det nya lilla livet, hör jag J säga: "Vad smutsig du är under fötterna!" ?!?!?! Tur var det väl för honom att han stod på behörigt avstånd från högern. Förlossningshistorier är sannolikt några av de mest knasiga.
Mellan lyckades även han med bravuren att slå upp sina små blå och göra sig väl hörd. Också det en tisdag, men här blir det rockad på siffrorna; klockan hann bli 03.01. Lite märkligt ändå ...

Så blev det dags för trull, den tredje lilla nykomlingen. Ingen hann tänka eller säga något. Han bara kom. Hade störtbråttom. En lördag klockan sex på morgonen. Så var det med det.

Jag vet just inte vad något av detta har med något annat att göra, men Bosse fick mig, med sin senaste lek, som handlar om tvillingar, trillingar och andra "månglingar", att tänka på denna lilla trio som för J och mig är det allra bästaste. Det är faktiskt precis så - bästa räcker liksom inte till.
Lite mer relaterat till Bosses lek är detta med att ta någon för en annan. Visst kan vi ibland se att våra barn är syskonlika och jag tycker det är kul när man ser dem göra någon gest där de uppenbart påminner om varandra. Men att omgivningen ibland tar fel på äldst och mellan, det är för mig helt obegripligt. De är själva aningen trötta på det.
För inte länge sedan stötte mellan ihop med någon som sa att han nyligen hade sett honom i Växjö. Mellan stod frågande och undrade "När då?". Det visade sig vara äldst som strosat kring på gatorna i denna stad, bland alla hårt studerande (och festande) av vilka han för närvarande är en. Det gäller att hålla reda på var man håller till. Om man säger så.

Just tvillingar, trillingar och andra "månglingar" kan man med lite fantasi hitta av en massa olika slag. Jag fann några som jag innefattar i temat trädgårdsliv. Väldigt i ropet just nu.

DSC_5780Trillingar på vift i vårluften.

DSC_5787En alldeles lysande trio.

DSC_5790Radarpar i torktid.

DSC_5786Strävsamma parhästar ... /-bockar?

DSC_5785Ett åldrat och troget gammalt par.

DSC_5782Tvillingar i otakt under tillväxten.
DSC_5791Månglingar tar plats i vårgrönskan.

6 thoughts on “Tvillingar, trillingar och ”månglingar”

  1. Vilken härligt inlägg du bjuder på och vilken dramatik det måste ha varit den gången då du födde för första gången. Sedan gäller det naturligtvis att vakta sin tunga och inte bli för spontan som J blev när han såg dina bara bruna fötter.
    Kram Bosse Lidén

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Det är nog mer eller mindre dramatiskt för de flesta föräldrar när första barnet anländer kan jag tänka.
      Sommarbruna fötter med gräsfläckar … det kan väl ändå vara lite fint. :)

      Svar
  2. Det största som kan hända i livet är absolut när man får ett eget barn….om det sen blir ett, två eller tre åt gången har ingen betydelse. Faktum är att det känns lika stort när barnbarnen kommer. Kram

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Ja, det är stort att vara förälder. Och att sedan kanske få barnbarn känns som något fint att ha framför sig.

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


tre + 5 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>