En glad kille

Vi lämnar södra kustens solsken under lördag förmiddag. Sitter skönt tillrätta i sätet bredvid dig som styr oss in bland Smålands mörka skogar, där diset ligger tätt och träden är klädda i rimfrost. Det är som en sagovärld att färdas på vägar med tät isgnistrande skog vid sidan om. Vackert. Vintrigt. Härligt. Du är nervös och har inte sovit ordentligt inatt, medan jag, som inte ens kommit på tanken att vara nervös, enbart är glad och tycker att det ska bli jättespännande. Så kul att vara med. Men hur det är; din nervositet smittar en aning och anspänningen tilltar. Men mest är det kul.
Du som är van att coacha ska i dag istället sitta på åskådarläktaren tillsammans med mig och äldst och se yngst spela handboll, som vi är många som hoppas ska ta dem vidare i junior-SM. Klart att det känns lite pirrigt. Men jag som är en mamma som allra mest hoppas, lite till sonens förtret, att de framför allt ska ha kul, tar det lilla lugna. Tills jag plötsligt överraskas av andan på planen som näst intill är fientlig bland det mötande hemmalaget. Varför ska idrott behöva bli blodigt allvar så tidigt? Jag vill så gärna att de ska ha kul. Men också gärna, så klart,  att "våra små pojkar" ska vinna.
Ungefär en kvart in i matchen är alla föräldrar varma i kläderna och ömma i händerna av hejaramsor och applåder. Och hemmalaget är inte längre så sturska eftersom de tappat mot "oss".
Helgens fortsatta matcher var så framgångsrika att de klarade av att ta sig vidare och det var alldeles ljuvligt att välkomna hem en glad kille. Så det är med en extra puff i energidepån som vi går in i en ny vecka. Och nu sover vi gott.
img_0881

6 thoughts on “En glad kille

    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Nu har rimfrosten tinat och ofinns, men vi är fortsatt glada efter helgens turbulenta insats.
      Kram

      Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Man gläds så med barnen när det går bra, i vilket sammanhang det än må vara.
      Tack, det är något magiskt över dagar och platser med rimfrost.
      Kram

      Svar
  1. Stort grattis säger jag till yngste sonen, hans lag plus ledare och till er föräldrar.
    Trort mitt tämligen stora idrottsintresse tycke rjag dte är trist när det inte är god stämning på en plan eller i en match. Är man bäst så är man och ett lag kan ju inte spela bäst och de förlorar i mål elle poäng.
    Att glädjas med och tillsammans med sina barn är så fina minnen och de bevarar man verkligen.
    Underbar bild från ett vackert och frostigt Småland.
    Kram!

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Man tackar! Inte utan att man är lite stolt. Och det är så härligt att få tillåta sig. Ljuvligt att glädjas tillsammans med sina barn – så är det! :)
      Kram!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− tre = 5

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>