Vi behöver bara lite tid

IMG_0952Så kom den. Med besked. La beslag på hela landskapet. Vintern! Nästan lamslog.
Det är märkligt hur oförberedda vi tycks stå varje gång det händer. Drivorna växer längs med vägar och modden ligger tjock och oberäknelig längs med cykelbanor.
"Vi hinner inte", "Vi har alla bilar ute", "Vi hade inte budgeterat med detta", "Pengarna för snöröjning är slut", är sådant vi hör i media medan vi helst låter bli att ge oss iväg med bilen och inser att cykeln överhuvudtaget inte är att räkna med.
Skottar flera gånger varje dag där plogbilen låter vallarna växa, för att hålla en möjlig väg för bilen öppen om vi behöver den.

Och idag behöver vi den.
IMG_0963

Livet gör sig påmint. Jag skottar. Böjer knän, lyfter armar. Försöker skona ryggen som kan råka illa ut om man är obetänksam mitt i snörika tider.
Man känner att man lever. Härligt! Vänder ansiktet upp mot en himmel som singlar skönt svalkande flingor över ögon, mun och kinder. Man blir varm av att skotta.

Ja, livet gör sig påmint. Mest för att någon nära till oss är på väg att lämna det. Dags att släppa taget. Låta någon som har funnits för oss länge få det vilsamt. Det är välförtjänt. Någon efterlämnar en tillvaro som kommer att se ut på ett annat sätt för oss. En tillvaro som vi så sakteliga kommer att landa bekvämt i. Vi behöver bara lite tid.
DSC_3245

Jag försöker hålla undan snön så gott jag kan. Så att J, som tvingats ge sig av på luriga vägar idag, för att han vill finnas vid sidan om någon, hålla en hand och finnas, ska få känna att jag väntar hem honom när det är tid för det.
Jag skottar. Ger plats. Tänker på J och barnen. I dag behöver de varma tankar. Och vi behöver ge plats för en tillvaro som kommer att vara en annan. Den kommer att bli bra. Riktigt bra. Vi finns för varandra. Vi behöver bara lite tid.
DSC_2240

6 thoughts on “Vi behöver bara lite tid

  1. Du skildrar livet i södra Sverige precis som det är. När eller om vintern slår till.
    Vackra bilder. Vemodig text. Känns också väldigt välbekant. Sorgen och kärleken. Omtanken om de människor som står oss nära. Att behöva släppa taget. Tänka på den sjukes bästa. När inget annat finns att göra. Bara finnas till hands till sista andetaget. Viska kärleksord och ge fysisk beröring.
    Det är otryggt att ha nära på de luriga vägarna.
    Styrkekramar från Ystad
    Det gäller att inte göra fel rörelser vid skottandet. Annars gillar jag att skotta. Men det räcker en gång om dagen.

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Det är klokt att ge tankar och känslor den tid och plats de behöver när man står mitt i livet med sådant som inte alltid är lätt att hantera. Antingen det gäller en själv eller de som står en allra närmast. Det är en del av livet det med.
      Alla landade välbehållna hemma och vi har i samlad tropp haft en fin helg tillsammans. Den gjorde oss gott.

      Ja, så har den minsann slagit till – vintern! Skotta är ett skönt sätt att hålla igång på. Känns nästan lite lyxigt, vi som inte är så vana vid att få mycket snö. Fast flera gånger om dagen tenderar minska nöjet.
      Tack för omtanke. Kram till dig.

      Svar
  2. Läser din text och är med dig och de dina i tankarna. Läser Bosses kommentar och den säger även det jag känne och tänker.
    Att släppa taget är svårt men det kan också så småningom vara befriande. Men det tar tid och ibland mycket tid och lång tid. Att finnas för varandra och att vara med in i det sista är svårt men samtidigt befriande. Någon behöver inte lida längre.
    Jag var med min pappa till sista andetaget och då kunde jag andas ut.
    Stor kram och många tankar.
    Och du! Ta det lugnt med snöskottningen…

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Mest känns det fint och bra, men det behöver ändå sitt utrymme i tid, tankar och hjärta.
      Tack snälla för omtanke.

      Jag tar snöskottningen med ro och anar att det löser sig självt innan veckans utgång. Termometern får mig att tro att snötäcket har det lite kämpigt. Men vi får väl se …
      Kram till dig.

      Svar
  3. Ditt inlägg berör mig djupt. Livet som vi har fått till skänks har vi fått en begränsad tid av och det känns alltid som det är för tidigt då tiden är ute.
    Även om sjukdom gör att det är ett ibland, begränsat liv, så vill vi ha varandra.
    Att få vara med och närvarande sista tiden är fint. Vi vet alla att livet även därefter måste gå vidare och det gör det, fast kanske på ett annat sätt.
    Vackra talande bilder.
    Vi har inte haft någon snö på länge, men det har varit kallt. Nu ska det bli annorlunda enligt väderspåarna.
    Sköt om dig och varm kram.

    Svar
    1. Mia

      Inläggsförfattare

      Tack för fina ord och omtanke.

      Bäst att dra mössan långt ner över öronen – men det kommer en vår …

      Varm kram till dig!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


6 − två =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>