Glatt och fartfyllt januarikliv

Jag dansar sjungande, omväxlande till "Jag såg mamma kyssa tomten" och "Nu är glada julen slut", medan jag fångar dem en och en när jag sveper förbi. Lindar i silke eller tidningspapper och lägger de varsamt i den stora kassen, den som en gång kommit med hem efter ett stövelköp i Rom. Alla julsaker. Räknar in figurerna till krubban. De tre vise männen som hade en underlig förmåga att ta sig de mest långväga promenader när barnen var små och julkrubban var spännande. Jesusbarnet som ligger balanserandes på en halmbädd med tre ben. Tidens tand har tagit det fjärde till en plats där det inte återfunnits.

Julklappssäcken ligger tom kvar på golvet. Snögubben tycks lika glad för det. Tar plats fast den är hopvikt på både längden och bredden. "Jag sydde den rejäl för att leksakerna ni fick när ni var små var så stora och skulle få plats." "Va!", säger trion, "Har du sytt den?" Det får mig att känna att det kanske är dags att föra historien vidare. Vidden av att inte glömma berätta, medan någon finns som kan berätta. Jag tänker att en julklappssäck som ens mamma sydde när man var liten är en historia som har ett värde så länge säcken finns kvar. Och jag tänker att det kan vara kul att veta att ens mamma fick den där krubban en gång, när hon inte var äldre än att hon inte kan minnas riktigt när. Att hon fick den för att hon också tyckte det var spännande med Jesusbarnet, med Maria och åsnan och kul att ta med herden och de tre vise på sightseeing runt stallet.

Julen. Traditioner och minnen. "Kanske ska vi ha lite musik medan vi plundrar", föreslår jag. Äldst agerar snabbt. Plötsligt dånar AC/DC ut ur högtalarsystemet (att det råkar bli "Highway to Hell" känns nästan hedniskt, så det låter jag bli att berätta) och så dansar vi ut resten av julen i en annan takt än vi inledde den och tar ett glatt och fartfyllt steg in i ett nytt år.

IMG_1463

16 thoughts on “Glatt och fartfyllt januarikliv

  1. Underbart är ordet för det här inlägget. Du har en suverän ådra när det gäller att skriva beskrivande, så man känner att man är med och dansar ut julen, må så vara till lite "hedniska" toner. Härligt Mia! Nu är vi på gång igen i ett nytt år! Allt gott önskas!
    Jo, jag håller med, det är viktigt att berätta! Jätteviktigt!

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Tack Karin för uppmuntrande ord.
      Ja, nu är vi på gång! Igen! Alltid spännande med oskrivna blad. Det får gärna bli med inslag av historier från då och nu. 🙂

      Reply
  2. Vilket härligt och befriande inlägg att läsa! Kanske dags att sätta på musiken lagom till helgen när resten av julen ska ut 😀

    Kram och god fortsättning på 2018!

    Reply
  3. Jag känner så väl igen vikten av att muntligt berätta historierna. De sanna legenderna. Så de lever vidare och aldrig dör. Samtidigt som jag saknar personer som gått före oss. Vissa viktiga detaljer har ramlat ur mitt minne.
    Ler åt de vise männen som gjorde resor hemma hos er. Var de till och med ute i snön och lekte? Tror jag föredrar låten om tomten som tog sig friheter med mamman.
    Gott Nytt år kramar från Ystad

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, de är berikande. Man kan sörja de man inte minns och aldrig fick veta, men det får man försöka lägga därhän.
      Nej, ut kom de aldrig - kanske var det klimatet som inte lockade.
      Som mamma har jag inget emot om rätt tomte tar sig den friheten. 😉
      Härligt med en kram från en plats där snödropparna är på gång. Här kommer en tillbaka i väntan på desamma.

      Reply
  4. Tack för detta ljuvliga inlägg. Jag läser, ler och njuter. Och jag är med er där på slutklämmen till AC/DC. Blir en annan takt liksom. Bråttom ut med julen. Men du hann berätta innan, nog så viktigt för historien lever då kvar. Spännande både med den gamla julkrubban du fick i barndomen och den fint sydda snögubbesäcken.

    Jag önsker er många fina januaridagar och även många härliga dagar i år 2018.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Det är kul när alla är med och när musiken ger en extra puff i rätt riktning. Och det är fint att veta att historien lever vidare.
      Tack Ditte, jag önskar dig detsamma. 🙂

      Reply
  5. Så viktigt det är att vi inte glömmer bort att berätta småsaker vi själva upplevt och som vi fått berättat för oss av äldre släktingar. Vilken skatt för den kommande generationen att sitta och prata om senare i livet. Nästan som en "släktens uppslagsbok". Jag har börjat med att skriva ner vissa episoder, för minnet vet man ibland inte riktigt vart det tar vägen. Ha det gott.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Så är det. Det är guld med små minnesböcker att titta tillbaka i, det är så lätt att mycket annars faller i glömska.
      Tack Gunnel, ha det fint du också!

      Reply
  6. Härligt med minnen som ska föras vidare och det är smart att inte vänta för länge. I flera år har jag tjatat på min mamma, men hon har ju så klart glömt mer och mer och historien går förlorad. Man får väl vara lit mer spridande till sina egna barn, så de inte glömmer

    Kram Kajsa

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, det är lätt hänt att man inte ser vidden av att berätta, eller tar sig tiden att göra det. Men historieberättandet är en väldigt fin sak att ge sina barn.
      Ha det fint Kajsa!
      Kram

      Reply
  7. Hoppas allt är bra med dig så här i början av årets andra månad. För du kan knappast ha drabbats av solsting och börjat klä en ny gran redan. 😉
    Tramskramar från bloggvandrande Bosse

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Huv´et upp! 🙂
      Tack, allt väl här. Och helt rätt slutsats av dig; varken sol eller gran som påverkar tillvaron.
      Kram till dig!

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


4 − = one