“Måndigt” mitt i veckan

Jag står mitt i veckan men det känns "måndigt" som nästan aldrig förr. En onsdag, mitt i äppeltid, med en måndagskänsla som tydligt signalerar säsongsskifte. Den sköna sommaren är på väg att glida mig ur händerna. Morgnarna är plötsligt kyliga och fuktiga, kvällarna allt mörkare. Det mesta börjar på nytt falla in i vardagen och huset känns stort och tomt och tyst.
Äldst kommer att tillbringa hösten som teknisk konsult på väl avlägset avstånd norrut, mellan har "flytt" västerut med alla sina guror (som ockuperat husets mesta fåtöljer och sängar när han inte knäppt på strängarna) för att ytterligare ett år förkovra sig i geologin. Yngst har som sist ut i trion lämnat skolvärlden som elev och intagit en ny roll på andra sidan katedern. Han tänker sig lite extra kosing som lärarvikarie. J har ytterligare en tid med arbete på annan ort. Själv har jag mitt "på det torra" hemikring.
Stort, tomt och tyst, var det.

Jag slår mig ner i en av de goa fåtöljerna, som plötsligt blivit ledig, för att roa mig kungligt en stund med senaste numret av D&T. Drömhem & Trädgård har varit min klara favorit av månadsmagasin sedan starten. Direkt kollar jag sista sidan för att se när nästa nummer kommer ut. Märkligt nog kan jag inte finna det. Så jag börjar om, startar på sidan ett. Riktigt sjunker ner i fåtöljen i mitt vemod över tomheten som lägrat sig. En kopp kaffe, några tröstande chokladmandlar, medan jag redan på sidan fyra blir klar över att jag med detta tidningsnummer blir nödd och tvungen att säga "tack och adjö" till ännu en favorit. Det visar sig vara det allra sista numret! Så lägligt.

Att släppa taget om sommaren ... för mig innebär det alltid en stund av vemod. Kanske skulle jag må bra av att vara lite mer "lagom" känslosam. Men det verkar så grundat i mig att jag nog får dras med det. Mest tror jag ändå att det gör nytta. Jag behöver den där stunden för att sedan kunna landa i det som kommer, utan att förtvivlat undra när det hände. Och nu kommer snart september. Jag gillar verkligen september. Det är bara det där med att släppa taget som känns lite sorgesamt att tas med.

4 thoughts on ““Måndigt” mitt i veckan

  1. Det är alltid en stor omställning när barnen lämnar boet och visst blir tystnaden stor. Men man vänjer sig vid den tillvaron och inrättar sig efter ett lugnare tempo. Men visst är det vemodigt att hösten tar över även om det är tidens gång.

    Ha en bra dag och tack för titten hos mig!

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Ja, just övergången kan vara lite knepig, men det är samtidigt skönt att komma in i vardagen.
      Tack!

      Reply
  2. Visst är det svårt att släppa taget och nästan helt oavsett vad det gäller. Jag läser och tar till mig din text. Finner ro av att läsa. En stillhet infinner sig. Ett lugn som jag skulle vilja ta till mig.
    Barnen är utflugna och tystnaden och de utrymmen de lämnar gör att tomheten blir än mer påtaglig. Man ska hinna landa i den också. Och det tar tid.
    Kanske dröjer sig sensommaren kvar ett tag till och gör att du kan landa med viss varsamhet.
    Kram och tankar

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Allt har sin tid, så är det - och det kan vara lite fint att stanna till och reflektera innan man går vidare.
      Gärna några fler sensommardagar.
      Tack Ditte.
      Varm kram till dig.

      Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


two + 6 =