Gullviva, mandelblom, kattfot o blå viol …

Nja, inte riktigt ... men om man får lov att byta den lilla gula vivan mot en smörig blomma i samma kulör, ja, då är man nära. Kattfoten saknas förstås, men den har jag inte lyckats hitta hur jag än ser mig omkring. Den är väl nån annanstans. Möjligen skulle det vara Majas små vita tassar då, som försiktigt tar sig genom tallet under det barriga och sedan ses smyga runt på vår tomt. Maja, det är närmsta grannens lilla katt som är lycklig att få komma ut på strövtåg och upptäcktsfärd efter en vinter i stan. Fler av oss känner så.
Andra små tassar ses också ta sig runt huset. Avtryck i sanden avslöjar besök av Jösse med maka, samtidigt också att vi är på gång med andra sejourens murning. En terrass är tänkt att få bli ett rum under bar himmel. Om det nu är Jösse eller makan som plötsligt en morgon sitter precis utanför den glasade köksdörren, det är inte jag man ( hm, kvinna snarare ) att säga säkert, men aldrig förut har jag sett en hare på så nära håll. Så skuttar den vidare ut i hagen, när den plötsligt lägger sig på rygg och balar sig där kossorna har trampat upp en stor jordplätt. Det ser ganska festligt ut. Sen kommer andra hälften skuttande över ängen och gör sällskap.
Det blir dagliga besök under ett par veckor. "De måste ha ett bo i närheten", säger jag till J, när plötsligt en liten palt en dag dyker upp ett par meter ifrån mig. Jag sitter så still jag kan medan den mumsar frodigt gräs och sedan, likt de som sannolikt nu blivit lyckliga föräldrar, tar sig vidare runt huset. Sen ett par veckor tillbaka har det blivit dagliga "palt-besök" och storleken har tilltagit. 

Medan de fyrfota tar sig runt huset tar jag mig en längre bensträckare på annat håll. Jag andas vårluft. Alldeles särdeles djupa intag av sådana, nästan så näsvingarna fladdrar, när jag tar mig genom syrenstråken.
Lockad att stanna med snoken mitt i grönskan tar jag mig ändå vidare.
Det blir här jag istället låter kropp o knopp få en stunds vila, innan jag vänder hemåt.

4 thoughts on “Gullviva, mandelblom, kattfot o blå viol …

  1. Där hade jag också gärna stannat till en stund. Gärna i sällskap med en fikakorg därute på bryggan.
    Kul att hamna i ett helt färskt blogginlägg.
    Stor kram till dig från ön.

    Reply
    1. Mia

      Post author

      En fin plats med ett fint sällskap, så hämtar man styrka.
      Kul att du så snabbt hittade hit.
      En varm kram tillbaka.

      Reply
  2. Härlig omgivning och mysigt med sällskap av Jösse. Förra veckan när jag och dottern rensade ogräs i min svärmors trädgård, skrek dottern högt och hoppade till, så jag blev skrämd, skrek och hoppade till. Hon trodde det var en råtta, men i själv verket var det en liten kaninunge som hoppade iväg från sin håla i trädgården.
    Kram Kajsa

    Reply
    1. Mia

      Post author

      Det är fint att vara nära naturen. En stund i trädgården, eller en promenad längs havet, i skogen eller över ängen, kan ge överraskande upplevelser som man blir glad av. Men ibland faktiskt också lite rädd. Oftast för att man är så oförberedd, fast nån gång kan det slinka fram en liten ringlande zick-zack-varelse. Då blir jag inte lika glad. Kaninungar däremot - ett otyg i trädgården förvisso, men riktiga sötnosar.
      Kram!

      Reply

Leave a Reply to Bosse Lidén Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


seven × 7 =