Till ackompanjemang av näktergal

Håller hårt i styret när cykeln sätter fart nerför backen. Kan inte låta bli att sträcka ut benen, så där som när man var liten. Jag möter ingen och ser ingen bredvid så jag dristar mig till ett ljudligt: "Yahoo!". Gullregn intill syren, som nu är på upphällningen, med en doft som med vindens hjälp följer mig en bra bit på väg. En stor korg är riggad på pakethållaren och fastsurrad efter konstens alla regler. Där ska helgens godsaker och nödvändigheter klämmas ner efter besöket i matbutiken och helst sitta stadigt på plats tills jag åter är hemma.
Fredag och sol! Sommar och liv! Näktergalen spelar längs med cykelvägenen förbi den gröna dungen. Den fortsätter ackompanjera när stora matkassar en stund senare ska packas upp i köket. Det gör den sysslan något mer underhållande.

Fredag igen! Det har varit en glad vecka. Känner mig glad. Fint väder, vänner, tid att bara vara, du och jag, familjen ... Lite gnissel i fogarna blev det förvisso mellan oss en hetsig eftermiddag efter jobbet, men det redde vi snabbt ut. Vi är urusla på att bråka du och jag. Något bättre på att tjura. Men vi är fantastiskt bra på försoning. Och ur den kommer det alltid något förlösande. Något som skapar ett behagligt välmående. Så lite gnisslande fogar kan vara välljudande emellanåt.

Matkassarna är sedan länge uppackade när jag hör någon i hallen säga: "Hej!". Där står en fin artonåring med en dygnslång anspänning som synbart lättat. Han skiner så han bräcker den i Karlstad när han glatt tillägger: "Nu behövs inte övningskörningsskylten mer."
En guldkantad vecka! Nu tar jag helg.

DSC_3218

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


five × 1 =