Årstider

10 Comments

DSC_6466Det känns knepigt att fortfarande vänta in vintern medan våren samtidigt börjar ta plats. Det knoppar i rabatten, men än har vi, vad jag vet, i meteorologisk mening inte haft någon vinter där jag bor.
Våren sätter sällan ner foten utan att Kung Bore hunnit göra visit. Hörde nyligen något om nästa vecka. Nu när vi hunnit in i februari, utan att vintern visat sig, med små knoppar som lite uppnosigt títtat fram ... ja, då kan jag lika gärna vara utan den. En snabbvisit; visst, okej. Men om isen lägger sig tjock, då dröjer det länge innan Bore släpper taget. Jag har varit med förr ...

Är man glad för vinteraktiviteter och vinterlandskap så ska man nog bo någon annanstans. Den mesta vintern där jag bor är snöfattig och inte sällan full med plusgrader. Det har jag vuxit upp med och har förlikat mig med.
Det märkliga är att jag minns vintrarna från när jag var liten som mer "vintriga". Kanske var det tillräckligt att vi lämnade Sveriges trädgård över jul- och sportlov och for de milen som krävdes för att vi skulle komma hem till mormor och morfar i Småland. Där skidades det.

Nu tycker jag förvisso att det är jättehärligt både med snö och is och allt det bjuder. Fanns det mer i min närhet skulle jag satsa på längdåkningsskidor och långfärdsskrillor. Men jag tycker om vårt lilla krypin med gråmyset utanför, och frånsett ett par år utanför rikets gränser och kortare besök på andra platser, har jag inte kommit så långt härifrån. Ännu. Inte så att vi i stunden planerar att dra iväg någonstans, men man kan ju aldrig veta. Härlig tanke tycker jag.

Bäst med att varje årstid får sin givna plats, och riktigt tillåts ta ut svängarna, är nog ändå kontrasterna som då blir de sinsemellan.
Jag tycker om att ge plats för varje årstid. Alla har de något som jag gärna vill vara en stund mitt i. Vara mitt i när våren går över i sommar ... barfota i gräset  ... öppna dörrar ... hela naturen blir ett rum som man går in i. Att sedan flyta med när sommaren går över i vilsam höst ... fullkomligt tappa andan av höstens hela färgprakt. Tillåta hösten att bli till mörk vinter ... gå på lågvarv ... tända ljus ... svepa in sig i varma goa plädar. Men att säga hejdå till vintern för att omfamna våren ... till det räcker inte orden.DSC_4275

6 Comments

dsc_6462-1Lite överraskande vaknar jag till en vit morgon och det känns genast väldigt mycket vinter. Kylan sveper in när jag öppnar sovrumsfönstret för att vädra. "Stäng genast" hojtar du, som inte hunnit mycket längre än att du näst intill står i bara mässingen. Det är en bra tid att värma varandra.
Den långa helgen har varit utan spöken och pumpor men vi har haft desto mer av knastrande brasor och tända ljus. Inte långt ifrån oss har vi sett kyrkogården lysas upp av alla ljus som tänds för våra nära. En fin tid för eftertanke.
Så rasslade det till ordentligt minsann, när jag drog storkovan i vinlotteriet i helgen. Det är en härlig tid också att samlas med vänner, äta gott och skratta mycket.

Trappan har blivit av med lite av hösten. Somligt har planterats i nya krukor och ställts in i orangeriet för vinterförvaring. Ljung och julros och kvistar från gröna rummet har istället fått ta plats. Lite förberedande inför advent och december och de vintermånader som sedan följer.
Solen som tittar fram mellan molnen idag och snön som lagt sig till rätta får det att spritta till inom mig, precis så där som när man var liten. En känsla av förväntan. Den är inte lika påtaglig som då, så som när jag var liten, men den finns, jag känner den, och det gör mig glad.
dsc_6464

8 Comments

Idag brallar det i i vårt sydöstra hörn, så man nästan tippar när man går om knuten. Blåsdag, så kallar Puh det. Låter lite fint, tycker jag. Den stora oliven ligger platt på marken, omkullblåst. Jag tror den har det bäst där den ligger tills vindarna blir mer medgörliga, då ska jag hjälpa den på fötter igen.
Förresten börjar det bli dags att låta sommarkrukorna ta plats i orangeriet. Äldst sa i går att de småländska skogarna bjudit på frostnatt. Dit känns det som att det fortfarande är en stund för oss som bor vid kusten. Men man vet ju aldrig när det överraskar. Och mitt lilla Medelhav vill nog ha det lite mer ombonat då.
dsc_2462

10 Comments

Skörda äpplen i september ...
dsc_6301
Eller stapla ved i vårt förråd.
DSC_2240
På honungsrosen; fullt av klasar med små nypon.
dsc_6308


T
räd i allsköns färger.
IMG_0068


E
ntrén som kläs med rönn.
DSC_3657
Muffins, hembakade, fyllda med äpplen från trädgården, toppade med kardemumma och kanel.
dsc_6310


B
jörnbärsplockning en härlig septemberdag ute på landet.
img_0819


E
lda värmande brasor i kakelungen.
DSC_2141


R
edo för höstigt mysrusk!
🙂
dsc_6316

 

4 Comments

Sjätte juni. Den verkade så lång. Då. Tiden. Nu har den sprungit flera dagar in i augusti. Jag greppar hårt de härliga dagar av ljus och sol och värme som ännu är. Så länge de vill stanna ...

Lite sommar i bild tills jag slår mig till ro på min soltrappa efter sköna veckor på annan plats.
DSC_6243 Mina badande barfotafötter.

DSC_6250Blomstrande s(tr)andkonst.

DSC_6253

En av mina fina små stenar i sällskap med snäckskal i den ljuvligaste sand från Bretagne.

DSC_6241Solvarma persikor mot bodväggen.

DSC_3360DSC_1991Bevingat besök i örtagården.

DSC_6128 (1)Blommande vägren.

DSC_6093Blå jungfru bak kalkstenskonst.

DSC_6185Silande ljusljus i lummig sommargrönska.

DSC_6166Svenska sommarens himmel och hav i lätt soldis.

6 Comments

Sommaren är i högform. Vi har sommarledigt och sommarjobbar lite huller om oreda. Och vi campar hela familjen under samma tak sedan tre veckor tillbaka. Mysigt. Jag vill ta vara på varje sekund, men det lyckas jag förstås inte med. Jag tänker att det kanske inte är så många fler somrar som vi alla fem bor hemma. Om det nu är någon. Och vad som nu är hemma. För äldst är hemma till största del på Campus och kanske kommer det att bli motsvarande för mellan inom kort. Yngst blir hemma ett tag. Härligt är det så länge det varar och många sköna stunder blir det.

Vi är redo för midsommar. Precis som jordgubbarna. Och vår krocketsäsong har tagit fart. Jag vann minsann dagens omgång. Det lär bli ett nytt "familjeslag" till kvällen. Först ska jag på marknad. Tänkte jag skulle komma hem med en ny mangelkorg. Sådant brukar man finna på marknader, om man letar upp hantverken bland allsköns andra "nödvändigheter".
Revanschomgång till kvällen alltså ...

Trevlig midsommar! Njut vår vackra sommar.
DSC_6004

4 Comments

DSC_5768Varför ska våren bråka när persikoträdet blommar? Jag vill ha mer än de två ynka grader morgontemperaturen bjuder. En nerkyld och stelbent humla är förödande för fruktträdens promiskuösa liv. Den vill inte ens titta ut ur boet. Det är förvånansvärt tyst i den blommande kronan, som bara står där och väntar på humlor och bin. Jag väntar också. Men jag blir så otålig att penseln åker fram. Konstgjord befruktning.
DSC_5777Olivträden som flyttades ut för ett par veckor sedan knäar denna morgon. Nedtyngda av tung, blöt snö. Vem hade kunnat ana? April snuvar oss.
Men "denna morgon" var tidigare i veckan. I dag är det fredag och solen armbågar sig fram mellan molnen. Heja solen! Persikan har humlebesök och olivträden står resliga.
Härliga fredag!
DSC_5770

Det sägs att man ska svettas in våren och frysa in hösten. Jag tror jag tycker bättre om att göra tvärtom. Fast ofta blir det i alla fall enligt devisen. Fram mot hösten hinner man sällan få på sig de där goa varma kläderna, innan man smått frysande upptäcker att de tidiga sensommarmorgnarna och de första höstdagarna uppmanar till att klä sig varmare. Och vårens första stunder på soltrappan, med ryggen mot väggen, halvt slumrande för det är så fantastiskt gott att få luta sig tillbaka och lapa lite sol, får en snabbt att lätta på kläderna för att inte bli alldeles tokvarm. Ta av jackan och kavla upp ärmarna på tröjan. Kanske benen på jeansen också för den delen.
Men allra bäst tycker jag ändå om att frysa in våren. För mig är det så förknippat med skymningstimmar tidigt i april. Kvällar när ljuset lockar. Koltrasten som sjunger uppe på taknockar och i fruktträd. Doften av vårens allt gröna och blommande. Dra jackan tätt om för att detta underbara får mig att plocka fram vårkläderna långt före kvällstemperaturen egentligen tillåter det. Det är vår för mig och det är alldeles, alldeles underbart. Och som om det inte vore nog - i dag har jag skymtat vårens första små anemone nemorosa. Snart kommer hela skogen att vara som ett stort, vitt, böljande täcke.
DSC_2994

4 Comments

DSC_5488Att ta klivet in i mars är verkligen att möta våren. Ljuset, dofterna, lätena ... Jag blundar medan solen når ansiktet och värmer. Lyssnar på fåglarna. Andas in våren med djupa andetag för att få den att stanna länge inom mig. En årstid som ger härlig inspiration och kreativa tankar. Men också sedvanlig vårtrötthet. Borde kunna vara en logisk kombination, fast ännu mer är den märklig. Jag tycker vårtröttheten tar vid långt före inspirationen har gett synbart resultat. Likadant varje år. Fast vad gör det, tänker jag, medan jag låter den härliga vårkänslan gro inom mig, tids nog kommer jag igång med "vårbruket". Jag kan längta efter en vårkruka på trappen, men är lite för lat för att ta in och ställa ut igen, de nätter som ännu är för kalla. Fast i tanken ser jag den framför mig.

"Idag dominerar molnen." Precis så sa de på lokalradion i morse. Sett till den prognosen har det varit väldigt mycket sol. Första mars och sol. Det ledde till ett vårskrik i gröna rummet, klockan nio i morse, anpassat efter 970 kvadratmeter och närliggande grannar. Kanske fick det ändå någon att reagera. Så hanns det med en stund på soltrappan, den ena av de två som bjuds. Medan jag tillåter mig att falla hän åt vårtröttheten, lutad mot en solvarm vägg, en kopp kaffe intill och förstrött bläddrande i en trädgårdsbok, har den vårliga inspirationen gett kreativa tankar och som i ett nafs är jag helt klar över allt som ska komponeras i gröna rummet denna säsong. Tänk vad mycket som kan bli gjort, tack vare en go stund i lugnan ro, på soltrappan.
DSC_5483