Årstider

8 Kommentarer

Idag brallar det i i vårt sydöstra hörn, så man nästan tippar när man går om knuten. Blåsdag, så kallar Puh det. Låter lite fint, tycker jag. Den stora oliven ligger platt på marken, omkullblåst. Jag tror den har det bäst där den ligger tills vindarna blir mer medgörliga, då ska jag hjälpa den på fötter igen.
Förresten börjar det bli dags att låta sommarkrukorna ta plats i orangeriet. Äldst sa i går att de småländska skogarna bjudit på frostnatt. Dit känns det som att det fortfarande är en stund för oss som bor vid kusten. Men man vet ju aldrig när det överraskar. Och mitt lilla Medelhav vill nog ha det lite mer ombonat då.
dsc_2462

10 Kommentarer

Skörda äpplen i september ...
dsc_6301
Eller stapla ved i vårt förråd.
DSC_2240
På honungsrosen; fullt av klasar med små nypon.
dsc_6308


T
räd i allsköns färger.
IMG_0068


E
ntrén som kläs med rönn.
DSC_3657
Muffins, hembakade, fyllda med äpplen från trädgården, toppade med kardemumma och kanel.
dsc_6310


B
jörnbärsplockning en härlig septemberdag ute på landet.
img_0819


E
lda värmande brasor i kakelungen.
DSC_2141


R
edo för höstigt mysrusk!
:)
dsc_6316

 

4 Kommentarer

Sjätte juni. Den verkade så lång. Då. Tiden. Nu har den sprungit flera dagar in i augusti. Jag greppar hårt de härliga dagar av ljus och sol och värme som ännu är. Så länge de vill stanna ...

Lite sommar i bild tills jag slår mig till ro på min soltrappa efter sköna veckor på annan plats.
DSC_6243 Mina badande barfotafötter.

DSC_6250Blomstrande s(tr)andkonst.

DSC_6253

En av mina fina små stenar i sällskap med snäckskal i den ljuvligaste sand från Bretagne.

DSC_6241Solvarma persikor mot bodväggen.

DSC_3360DSC_1991Bevingat besök i örtagården.

DSC_6128 (1)Blommande vägren.

DSC_6093Blå jungfru bak kalkstenskonst.

DSC_6185Silande ljusljus i lummig sommargrönska.

DSC_6166Svenska sommarens himmel och hav i lätt soldis.

6 Kommentarer

Sommaren är i högform. Vi har sommarledigt och sommarjobbar lite huller om oreda. Och vi campar hela familjen under samma tak sedan tre veckor tillbaka. Mysigt. Jag vill ta vara på varje sekund, men det lyckas jag förstås inte med. Jag tänker att det kanske inte är så många fler somrar som vi alla fem bor hemma. Om det nu är någon. Och vad som nu är hemma. För äldst är hemma till största del på Campus och kanske kommer det att bli motsvarande för mellan inom kort. Yngst blir hemma ett tag. Härligt är det så länge det varar och många sköna stunder blir det.

Vi är redo för midsommar. Precis som jordgubbarna. Och vår krocketsäsong har tagit fart. Jag vann minsann dagens omgång. Det lär bli ett nytt "familjeslag" till kvällen. Först ska jag på marknad. Tänkte jag skulle komma hem med en ny mangelkorg. Sådant brukar man finna på marknader, om man letar upp hantverken bland allsköns andra "nödvändigheter".
Revanschomgång till kvällen alltså ...

Trevlig midsommar! Njut vår vackra sommar.
DSC_6004

4 Kommentarer

DSC_5768Varför ska våren bråka när persikoträdet blommar? Jag vill ha mer än de två ynka grader morgontemperaturen bjuder. En nerkyld och stelbent humla är förödande för fruktträdens promiskuösa liv. Den vill inte ens titta ut ur boet. Det är förvånansvärt tyst i den blommande kronan, som bara står där och väntar på humlor och bin. Jag väntar också. Men jag blir så otålig att penseln åker fram. Konstgjord befruktning.
DSC_5777Olivträden som flyttades ut för ett par veckor sedan knäar denna morgon. Nedtyngda av tung, blöt snö. Vem hade kunnat ana? April snuvar oss.
Men "denna morgon" var tidigare i veckan. I dag är det fredag och solen armbågar sig fram mellan molnen. Heja solen! Persikan har humlebesök och olivträden står resliga.
Härliga fredag!
DSC_5770

Det sägs att man ska svettas in våren och frysa in hösten. Jag tror jag tycker bättre om att göra tvärtom. Fast ofta blir det i alla fall enligt devisen. Fram mot hösten hinner man sällan få på sig de där goa varma kläderna, innan man smått frysande upptäcker att de tidiga sensommarmorgnarna och de första höstdagarna uppmanar till att klä sig varmare. Och vårens första stunder på soltrappan, med ryggen mot väggen, halvt slumrande för det är så fantastiskt gott att få luta sig tillbaka och lapa lite sol, får en snabbt att lätta på kläderna för att inte bli alldeles tokvarm. Ta av jackan och kavla upp ärmarna på tröjan. Kanske benen på jeansen också för den delen.
Men allra bäst tycker jag ändå om att frysa in våren. För mig är det så förknippat med skymningstimmar tidigt i april. Kvällar när ljuset lockar. Koltrasten som sjunger uppe på taknockar och i fruktträd. Doften av vårens allt gröna och blommande. Dra jackan tätt om för att detta underbara får mig att plocka fram vårkläderna långt före kvällstemperaturen egentligen tillåter det. Det är vår för mig och det är alldeles, alldeles underbart. Och som om det inte vore nog - i dag har jag skymtat vårens första små anemone nemorosa. Snart kommer hela skogen att vara som ett stort, vitt, böljande täcke.
DSC_2994

4 Kommentarer

DSC_5488Att ta klivet in i mars är verkligen att möta våren. Ljuset, dofterna, lätena ... Jag blundar medan solen når ansiktet och värmer. Lyssnar på fåglarna. Andas in våren med djupa andetag för att få den att stanna länge inom mig. En årstid som ger härlig inspiration och kreativa tankar. Men också sedvanlig vårtrötthet. Borde kunna vara en logisk kombination, fast ännu mer är den märklig. Jag tycker vårtröttheten tar vid långt före inspirationen har gett synbart resultat. Likadant varje år. Fast vad gör det, tänker jag, medan jag låter den härliga vårkänslan gro inom mig, tids nog kommer jag igång med "vårbruket". Jag kan längta efter en vårkruka på trappen, men är lite för lat för att ta in och ställa ut igen, de nätter som ännu är för kalla. Fast i tanken ser jag den framför mig.

"Idag dominerar molnen." Precis så sa de på lokalradion i morse. Sett till den prognosen har det varit väldigt mycket sol. Första mars och sol. Det ledde till ett vårskrik i gröna rummet, klockan nio i morse, anpassat efter 970 kvadratmeter och närliggande grannar. Kanske fick det ändå någon att reagera. Så hanns det med en stund på soltrappan, den ena av de två som bjuds. Medan jag tillåter mig att falla hän åt vårtröttheten, lutad mot en solvarm vägg, en kopp kaffe intill och förstrött bläddrande i en trädgårdsbok, har den vårliga inspirationen gett kreativa tankar och som i ett nafs är jag helt klar över allt som ska komponeras i gröna rummet denna säsong. Tänk vad mycket som kan bli gjort, tack vare en go stund i lugnan ro, på soltrappan.
DSC_5483

4 Kommentarer

Morgonen är någon grad varm och ännu mörk, när jag med ögon som inte är redo för omvärlden masar mig in i badrummet. Blaskar en rejäl portion iskallt vatten i nunan, vilket får J, som precis intill kapar stubben på hakan, att oönskat ta emot en släng av sleven och hojta till. För mig möjliggör det isande kalla att bli medveten; slå upp de blå, bli någorlunda vaken och vara redo för en ny dag.
En torsdag. Jag gillar torsdagar. Då har en del av veckans tråkiga måsten blivit avklarade och mer tid finns för sådant jag hellre använder den till. Och under förmiddagstimmarna tar känslan vid allt mer av att vi går mot fredag och helg. Inte så att jag längtar, det går tillräckligt snabbt ändå. Nej, jag skulle snarare vilja vara mitt i torsdagen längre. Den där känslan av naggande nära ... mmm, den gillar jag. Lite som adventstid före jul ... eller skolavslutningen i kyrkan precis innan man springer ut till sommarlovet ... Sprang! menar jag förstås, det ska självklart vara sprang. Numer är det bara yngst i familjen som ett litet tag till springer ut till sommarlovet. Äldst och mellan har båda höjt mössan till skyarna och sjungit om den lyckliga Dagen. Därefter blir livet på sitt sätt ett annat. Fast vi väljer nog ändå lite till mans att med fortsatt barnasinne springa in i sommaren.
Nåväl, den är ju ännu en bit bort, men idag blir jag glad över mötet när vi går ner till frukost. Gryningen tittar in genom köksfönstret. Det är första gången, sedan den var oförskämd nog att ge sig av i november, som den sällskapar oss redan till morgonens framdukning. Känslan det ger får gärna bubbla runt i mig en stund.
När vi en knapp timme senare öppnar dörren för att ta oss dit vi nu ska, hör vi glada vårfåglar medan vi tar klivet ut i en morgon som hunnit bli ljus. Vad ger man inte för det? En ljus morgon som får mig att bli nyfiken på om trädgården vågat vakna, fastän vintern ännu inte riktigt lämnat. Och visst har den det! Vintergäck! Bara namnet, hur de liksom gäckar våren. De är inte många, men de finns. Små hubbar under äppelträdet i skydd bland vinterbruna löv. Jag ser långsmala, vita hättor titta fram, bland fjolårets vissna perenner, på väg att bli fulländade snödroppar. Lite varstans sticker det upp spjutlika blad, med en vit rand mitt i, som någonstans gömmer en krokusblomma. Och gröna bladtoppar från narcisser.
Var sak har sin tid, men det är lätt att tycka, just mitt i stunden när man står där, att det är nu tiden är som bäst. Hela våren är naggande nära. Och det känns bra inne i hela mig.

DSC_5401

2 Kommentarer

DSC_5289Tänk att snön som föll i veckan fick en ängel att landa i trådgården. Knappt att den orkade breda ut vingarna i den tunga massan, men den var tapper. Ännu har den inte gett sig av men jag är lite tveksam till att den stannar över helgen. Vi lär väl bli varse ...
En titt in i orangeriet visar ett par grader på termometern som är fäst på väggen bakom fikonträdet. Dessa grader är de som får vårt lilla medelhav att fortfarande blomma och orka hålla frukten över vintern.
DSC_5313DSC_5320
DSC_5316
Den tråkiga gamla termometern, som vi brukar gömma bakom stora tekoppar på en hylla i köket, visar tydligt att det inte hade varit några blommor på bougainvillean eller frukter på citronen om de inte fått flytta till sitt vinterkrypin innan kylan slog till. Inget medelhav alls vill väl ha de kalla minus som blir när de slår till där jag bor. Det kustremsan i söder gör med elva kalla grader, det är inte att leka med. Som sjutton inomhusgrader i köket till exempel. Det får oss att ånga upp med brödbak, matlagning, tända ljus och mysig samvaro kring köksbordet.

DSC_5332

Men inte bara värmekrävande medelhavsväxter har det tufft när vintern slår till med kyla och snötäcke. Jag hänger några äpplen och talgbollar i trådgården till de som jag vill ska sjunga för mig när våren kommer. Koltrasten kan inte motstå det frestande röda men alla andra fåglar uteblir. Var har de tagit vägen? Talgbollarna dinglar orörda i syrenträdet. Jag hade gärna velat se domherrar och sidensvansar trädgården, men de ser jag  ingen annanstans än i fågelboken. Tur i alla fall att koltrasten hittade hit. Jag hoppas jag får lite sång till våren i gengäld.
DSC_5348DSC_5349DSC_5325
Så, nu känner jag mig redo att kasta mig in i veckans lek.